Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd? (psalt 27:1)
Var inte rädd är lätt att säga men kan vara svårt att följa. Nu gör jag en väldigt lång historia kort. Jag själv levde förut i väldigt mycket djup rädsla och ångest, jag var rädd för människor och hade väldigt dåligt självförtroende, att bara gå in i affärer gjorde ont o framkallade ångestattacker, eller titta folk i ögonen, jag såg ner på mig själv och tyckte inte att det var något värde i mig, Gud sökte mig redan som liten , jag kände en kallelse över mitt liv o ville som 13 åring bli präst, jag har levt med Gud i hälarna hela mitt liv, han har dragit i mig men jag ville inte lyssna, jag har läst bibeln hela mitt liv, men tog inte riktigt in ordet i mitt hjärta utan mer i min hjärna. När jag var 15 gjorde jag uppror mot Gud o brände t.o.m en bibel och sökte mörkret istället och letade efter meningen med livet och jag trodde att satan kunde ge mig lycka och tillfredsställa mig och ta bort min rädsla, jag visste inte då att det är Gud som är ljuset. Jag tog emot Jesus i mitt hjärta 1990 och döpte mig det året, och började gå i en liten härlig församling och hade underbara kristna vänner,men min rädsla var ännu där,inte riktigt lika som förut men ändå kvar. jag flydde från Gud igen, jag trodde iallafall att man kunde rymma från Gud men det kan man ju inte. Jag levde ett liv med fruktan i mitt hjärta fram och tillbaka, läste bibeln o bad ena dagen o nästa kanske jag var ute o festade o drack o hade ”roligt”, ångesten låg på lur hela tiden bakom hörnet, rädslan var inte borta, jag tyckte fortfarande att jag inte hade så mycket värde, jag levde mitt liv med denna ångest som bara jag själv visste om och Gud så klart, jag pratade aldrig med någon om hur jag kände o mådde, när man många gånger
bara ville dö och inte finnas mer, bli helt utplånad,många dagar var jättebra och jag kände ingen rädsla. inte ens min dåvarande fru visste hur jag mådde inom mig. 2011 var året då Jag och den jag då levde med flyttade till ett ställe nära den kyrka som jag började gå i 1990. jag började känna en hunger i mitt hjärta o en törst i mitt hjärta som jag aldrig tidigare hade upplevt, jag längtade efter mer gemenskap med Gud och med andra kristna, jag hade några kristna vänner på nätet som jag dom sista åren umgicks med i bön och vi skrev till varandra fast på nätet då. Jag ville så gärna gå till kyrkan med min familj men min rädsla var för stor och jag ville inte säga detta till någon, jag höll min rädsla för mig själv och Gud, jag var på väg många söndagar till kyrkan men rädslan var för stor, jag vågade inte,jag tröttnade på mig själv o ville inte leva ett sådant här liv, Gud såg verkligen min längtan o jag började söka Gud som jag aldrig hade gjort förut, jag bad o bad o bad o kände att Gud ville att jag skulle tvinga mig så skulle han bära mig, jag fick massor av förbön av mina vänner på nätet och läste ut hela bibeln igen fast lite djupare o mer studerande, jag fick ett tilltal från Herren genom en av mina vänner på nätet som var så här
Förbli i flödet, så kommer hindren att försvinna. De krafter som har hindrat din utveckling och som hindrat dina avsikter kommer bara att vara kvar tills du medvetet låter min Ande föra dig framåt smord med en smörjelse av lätthet (så att saker går lätt). slappna av och låt detta flöde föra dig framåt utan stress eller påfrestning. Låt dig lyftas upp och förflyttas genom min kraft, säger Herren.
En söndag i Febr 2012 så gick vi hela familjen innanför dörrarna där jag varit för 22 år sedan och det var som en jättestor blyklump försvann från mitt liv, jag vågade fortfarande inte sitta o ta en fika efteråt men att bara komma dit var en sådan stor seger. Vi gick dit varje söndag o stegen blev lättare för varje gång. En söndag var det nattvard och jag ville så gärna ta den, hade inte gjort det sen jag konfirmerades när jag var 15 år. jag tänkte, skall jag gå enda dit fram , jag gjorde det men med väldigt tunga tunga steg, men varje steg jag närmade mig korset blev det lättare, det var som om Gud lyfte upp dom, denna nattvard kommer jag aldrig att glömma, det var en enorm upplevelse där mycket av mitt tunga liv bara ramlade av, jag såg inget annat runt omkring, det var bara jag och Gud, jag hade ögonen på Jesus. Det finns spår av förkastelse som Satan har tryckt in i mitt huvud under alla år, men det försvann mer och mer för varje dag jag närmade mig Gud. Idag är all ångest borta, och jag vet att jag är värdefull. Jag ser på Jesus och jag vet att han älskar mig som jag är, jag behöver inte göra mig till för någon eller frukta någon. Jesus som är ljuset har verkligen lyst upp mitt liv, han tog all rädsla och ångest på korset. Man kan vara nervös ibland för vissa saker men det är ingen djup rädsla. Det står i 1 joh 4 :18 att den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, oj oj vilken underbar sanning. Bara i Gud försvinner ångest och rädsla, ja i hans kärlek. Han älskar oss så mycket och söker oss alla, vi skall inte streta emot utan släppa taget om allt vårt eget och låta hans enorma kärlek bära oss, för han vill bära oss och leda oss genom livet.Vänd ditt hjärta till Jesus idag och låt han göra det. Inte genom vår styrka eller kraft skall det ske säger Gud utan genom hans Ande.(sak 4:6)
Var inte rädda för dem, ty Herren, er Gud,skall själv strida för er. (5 Mos 3:22)
och vattnet blir grumligt och så får det inte vara, det är ju meningen att vi skall ge vidare av det levande vattnet, ja allt som vi får från Jesus, men om vi gör det orent och smutsigt så kan det bli att vi smittar andra med vår grumliga vatten, vi skall leva rent och ärligt liv och helgat liv. Ja hur svårt är inte det, men tack och lov så har Jesus inte sagt att vi behöver klara det själva utan han har gett oss den Helige Ande till vår hjälp, vi överlåter oss varje dag och låter han få verka och leda oss i varje steg.
Livetsljus 